Hur ska man älska någon, som älskat någon förut?
Den här platsen är någon annans, jag måste hitta ut.
Vissa stunder kan det kännas ensamt, du undrar vad jag tänker på.
Jag håller hårt och kryper tätt intill dig, som om hon skulle försvinna då.
Vi talar aldrig högt om de vi har, dina drömmar blir allt svårare att se nu
och mina finns nog inte kvar.

Jag har köpt nya solglasögon och jag har gömt mig i dom hela dan.
Är du kvar där du var, jag har slutat gå förbi.
Det är nog bäst för båda om jag försöker låta bli, vem.... vem lämnade vem?
Jag är inte över dig än. Jag grät, vi kysstes, fast jag borde ha bett dig att gå.
Jag ska aldrig mer säga sanningen till någon som saknar förmåga att förstå.
Det är ljust snart, jag vet. men än känns de kallt, och gissa vad du glömde..
den hänger runt min hals, jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls.
vem.... vem lämnade vem? Som en bekant som hängt sig kvar, för att allt har gått bra,
nu vill du vara vän med mig men de vill inte jag. När du hört vad jag har sagt,
då är det du som går i solglasögon och saknar någon.. du aldrig haft!

Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut,
visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla här omkring.
Det fanns en kärlek men den har brunnit ut, du fick för stor del av mitt liv
och jag kunde inte andas tillslut. Som en lögn i vackert väder, det är att leka
med eld när du drar upp det här igen. För du ser i mina ögon att jag försvann
för länge sen, det finns ingen att behaga, inget att förklara, ingen att försvara.
Jag gav upp för länge sen.