allt handlar rent ut sagt om rädsla, att förlora.
det handlar inte om att vara stark i det hära läget,
utan om att faktiskt kunna uttrycka sig i dom perfekta
orden som jag vill få sagt. & jag tänker inte att jag
ska fortsätta att stå upp, för att jag vet att om jag gör de
så kommer allt att lösa sig, men när det inte handlar om mig
vad ska jag göra då förutom att säga precis dem perfekta orden
som jag nu redan sagt. jag är inte feg när det handlar om rädslan
eller om att förlora, jag behöver inte sitta och skriva bakom
en skärm för att få allt sagt, jag har ringt och sagt precis de jag
velat men de verkade inte göra någon större skillnad.
jag är också en människa, sårbar men stark precis som du,
du är inte ensam. hur mycket energi och tid ska man lägga
ner på någon man älskar och inte vill förlora. i själva verket
är de ur töntigt, men de handlar om att jag faktiskt inte mår bra
och har låtit tårarna rinna i hjärtat. jag vet att du bryr dig, men just
nu känns de meningslöst att ens skicka iväg ett litet sms och försöka
få dig att förstå, jag har gjort mer än de men jag har inte fått något
svar eller någon respons tillbaka. det handlar om rädsla, bara rädsla.
jag kan inte gå vart du vill, jag kan inte bara
gå efter dig, jag vill att du ber mig om de. jag känner mig
dum som bara går och går men aldrig får stanna till och
känna att du faktiskt är där och älskar mig. jag vet hur
underbart vi har de, hur vacker du är när du ler & hur
fantastiskt det är att bara få hålla din hand. vi gör våra val
i livet, jag anser inte att något stort har hänt men du
plockar fram all rädsla inom mig, precis som om du
förbereder mig om att jag ska vara rädd för något,
som att förlora dig. mitt livs största förlust skulle vara
att inte ha dig kvar, vi har ju alltid sagt att vi ska finnas
där för varandra när dom gråa dagarna kommer,
men istället igronerar du mina samtal, mina klena
meningar. oavsätt vad så kommer jag alltid älska dig