Jag skulle kunna skriva i år och dagar,
Allt är så jävla stört just nu, jag svävar på svarta moln.
Jag vill bara ha ett leende på läpparna och må bra.
Orkar inte må dåligt och jag kommer må så jävla mycket
dåligare än såhär. Ta mitt allt och bara lämna kvar de jag
älskar mest utav allt i mitt liv, känns det som iallafall?
Ja just precis, han.. Varför ska det ens behöva vara dåligt i
ett förhållande? VARFÖR? om man älskar varandra och säger
att man brinner för varandra.. Jag fattar ingenting och det kommer
nog ta ett tag, just nu har det slagit slint i skallen på mig.
Jag vill hamna på en helt ny väg och bara fortsätta framåt.
Det är sjukt hur man kan älska en person så mycket att man gör
allt för den, till och med låter sig bli sårad och såra tillbaka.
Nej det är inte rätt, det är fan inte det.
Vi förstår inte varandra och vi kommer nog aldrig att göra det
så varför överhuvudtaget binda fast oss i varandra..
Dags att ta det dära steget som gör så jävla ont, som hugger
och sticker i hela ryggraden. Knäsvag är inte heller helt fel ordval,
det är precis vad jag blir. Men jag vet hur många som kommer finnas
för mig & stötta mig när jag som mest bara vill gå under djupet och
aldrig mer komma upp eller vakna till verkligheten.
Men hallå, jag är ung och har hela livet framför mig.
Det har vi alla, du med.
Jag kommer alltid älska dig, jag glömmer dig aldrig.
Det har jag inte gjort på 3 år och mer år blir det.