Människor som inte har någon syn på livet borde verkligen se sig om & sluta bete sig som en nyfödd.
Jag personligen är trött på att svansa, trösta och stå där när man inte får något tillbaka.
De man säger bara försvinner, de är precis som luft och är tydligen ingenting värt.
Det är tröttsamt att alltid stå där, att alltid försöka men tillbaka får jag bara en påse med skit.
Jag vet inte om det kallas för vänner, de kanske gör de. jag kanske har en helt annan synvinkel på livet.
Så vad ska jag göra för att bli sedd och hörd när de aldrig finns chans till att lyssna på vad jag säger.
Jag tänker inte finnas där från och med nu, jag är trött och framför allt rädd att du aldrig mer ska kunna
stå på dina egna ben, men jag måste släppa dig eller hjälpa dig med en sista utväg och de gör jag med kärlek.

Vad är en vän för dig egentligen?