när allt i mitt liv var perfekt kunde jag kalla de "att sväva på rosa moln",
och nu då? nu suger typ allt? falska människor, förtroende för andra som ligger på botten
och som jag sagt förut, jag orkar inte.
jag faller i bitar, allt går isär.

" Jag ligger hellre i månader och mår dåligt, med nallen jag fick av dig,
än att gå igenom det här så ofta som vi gör"

BESLUTÅNGEST, PANIKÅNGEST