Du finns inte där när jag vill och behöver dig,
du gör inte allt för mig, jag behöver gråta
för att du ska förstå och lyssna.
ska det verkligen vara så?
är det inte mig du ska välja framför allt
om jag mår dåligt och behöver dig?
jag tycker att det ska vara så men det tycker
uppenbarligen inte du.

jag är trött på att må såhär,
jag förtjänar inte att gråta fram
mina svar och ord.
vad är allt för dig egentligen?